Göra tillsammans – prata, läsa och upptäcka
Att vara med pappa eller mamma – för många barn finns det inget bättre. Men vad kan man göra tillsammans med en 18-månaders? Massor! Och samtidigt utvecklas barnet språk.
När barnet börjar få tillgång till orden uppstår nya möjligheter att vara tillsammans – allt kan man ju prata om! Till exempel den där katten som tassar omkring på andra sidan gatan, vart kan den vara på väg? Bilen där borta, vad är det för färg på den? Och när barnet kollar Bolibompa på paddan samtidigt som föräldern steker pannkakor, vad ser barnet på skärmen då?
Man kan också hjälpa barnet att sätta ord på sina känslor och prata om hur det känns när man är arg, glad eller ledsen. Man kan rimma ramsor, sjunga sånger och dansa tillsammans – eller gå till biblioteket, be om tips på bra böcker, krypa upp i ett soffhörn tillsammans, läsa och prata om bilderna i boken.
Låt barnet vara med
Att prata om det som händer i vardagen hjälper barnet att utveckla sitt språk och sin förmåga att kommunicera. Och det händer ju så mycket!
Ständigt är det något som behöver göras där hemma. Mat ska lagas, disk diskas, smulor sopas upp och rena strumpor sorteras in i lådor. Många barn vill inget hellre än att få vara med och hjälpa till.
Med lite anpassning (och utan krav på lyckat resultat) kan det vara enkelt ordnat. Kanske kan man turas om att vispa ihop pannkakssmeten, en liten stund i alla fall. Eller kanske barnet kan dammsuga upp det rasslande gruset under skostället i hallen, eller hjälpa till att hänga upp nytvättade strumpor på tork. Så mycket ”hjälp” blir det kanske inte i praktiken, men förhoppningsvis något ännu bättre: en värdefull stund av samhörighet som får barnet att känna sig delaktigt och kompetent.
Ut på upptäcktsfärd
Man kan också öppna dörren och gå ut, helt förutsättningslöst, utan något annat mål än att upptäcka vad som finns där ute, just nu.
Finns det en 4H-gård inom räckhåll kan man skatta sig lycklig. Ett får som bräker, en kanin som mumsar morot, en häst som frustar så det ryker ur näsborrarna – få barn är likgiltiga inför djur.
Många gånger kan en liten skogsdunge duga gott, eller en gräsplätt med ett par träd. Kanske får man se en ekorre hoppa från en gren till en annan, spana in myrorna och deras myrstack eller höra en hackspett hacka efter insekter. Och om inte djurvärlden lockar just denna gång kanske kottar, pinnar, växter och barr – eller flygplanet i himlen och grävskopan på andra sidan vägen – kan göra det desto mer.
Eller så bara sätter man sig bara ner på en sten, blundar och lyssnar: Vad är det för ljud som hörs?
Källa: ??
10 bra barnböcker
Barnbibliotekariens tipsar om 10 bra böcker för barn i 18-månadersålden:
- Om orm av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen. ”En bok som man verkligen kan lek-läsa; ändra mimik och röstläge från ljusaste ljust till djup bas.”
- Vad säger krokodilen? av Eva Montanari. ”Ljudhärmande snabbspolning av en helt vanlig dag på förskolan: dörren som smäller igen, bilen som åker, pussen vid hämtningen…”
- Hela fina jag av Hanna Albrektson. ”Vad kan man hitta på med foten, benet, rumpan näsan? Perfekt för 18-månadersmänniskor som upptäcker sin kropp.”
- Knotan klättrar och de andra Knotan-böckerna av Per Bengtsson och Per Gustavsson. ”Verklighetsnära vardagsdramatik med igenkänning.”
- Boel får en boll av Helena Davidsson Neppelberg. ”En ingång till att prata om familj, känslor, lek – med stödtecken (TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) som kan vara till hjälp innan barnen har tillgång till talet”.
- Vi på savannen av Xavier Deneux. ”Om vilda djur. Liten, enkel pekbok med taktila illustrationer”.
- Pino badar och de andra Pino- böckerna av Agneta Norelid och Eva Pils. ”Språkstimulerande med enkla, uttrycksfulla bilder.”
- Ellen och Olle sjunger – vispekböcker med illustrationer av Catarina Kruusval. ”Musik- och ramsböcker ger möjlighet till rörelse och att känna in språkrytmen.”
- ABC sa lilla t av Lena Andersson. ”Lagom långa rim och ramsor med fina illustrationer som stödjer texten.”
- Tuff tuff tut tut av Emma Garcia. ”Enkla ramsor om en tågresa och vad man kan se i stan, i affären och i lekparken.”
Källa: Liselotte Wijkmark, barnbibliotekarie, Stockholms stad.
Barnsjuksköterskans tips
… om att göra barnet delaktigt i hushållsarbetet: ”Jag har känt mig så glad när vi har gjort något riktigt tillsammans. Jag har känt mig som en bra förälder, eller numera farmor, så jag tror att de här stunderna är lika värdefulla för föräldrarna som för barnet, trots det extra stök som det kan bli.”
… om att sätta ord på barnets känslor: ”När jag och mina barn, eller numera barnbarn, ska göra något som de inte vill, till exempel klä på sig, brukar jag hitta på små sagor. Så här kan det låta: ’Det var en gång en liten pojke som hette Pelle. Han och hans mamma skulle gå ut och leka men just den här dagen hade Pelle verkligen ingen lust att klä på sig, han tyckte att det räckte med stövlar och mössa. Hans mamma var lite envis och tyckte inte som Pelle. Hon satte först på Pelle den ena strumpan, sedan den andra…’ och så vidare. När allt är nästan klart kan man skämta till det lite med att sätta en stövel på en hand eller något annat tokigt. Sådana små berättelser har hjälpt både mig och barnet att behålla lugnet i situationer som annars skulle kunna få vem som helst att tappa lusten.”
Källa: Anncharlotte Lindfors, barnsjuksköterska och vårdutvecklare i region Stockholm.
