Skärmar – är det okej eller inte?
Hur ska man som förälder förhålla sig till skärmar? Är det till exempel okej om barnet använder mobilen i vagnen på väg hem från förskolan – eller kan det skada? Så här kan man tänka.
Barn under 2 år ska helst inte använda skärmar alls, enligt Folkhälsomyndighetens rekommendation. Men hur gör man med barn som är äldre än 2 år?
Att ge barnet paddan eller mobilen kan vara ett smidigt sätt att ta sig hem från förskolan när hämtningen krånglar, eller att få barnet att stå ut när bilresan blir tråkig. Det kan också vara ett sätt att ”köpa sig tid” när man behöver laga mat och barnet vill att man ska göra något helt annat – men på köpet kommer ibland oron, eller känslan av att göra fel, att vara en dålig förälder.
Så behöver det inte vara. Det kan vara bra att använda skärmar på det här sättet. Det viktiga är att skärmen inte är det enda man har att ta till för att lugna och avleda barnet. Man behöver ha andra sätt också – som att ta barnet i famnen, sjunga en sång, läsa en saga eller använda sig själv på något annat sätt. Ibland kanske barnet kan sitta i den höga barnstolen vid diskbänken, intill föräldern som lagar mat, och med en slö kniv skiva gurka till salladen. Att känna sig delaktig samtidigt som man har kul och då och då smaskar på lite gurka är toppen för många barn.
Skärmar en del av vår vardag
Barn i 2-årsåldern behöver inga skärmar, men vi lever i en värld med skärmar. Skärmarna är numera en självklar del i både våra och våra barns tillvaro. De är inte nödvändiga för barns utveckling, men det betyder varken att skärmanvändning inte kan ha positiva effekter, eller att den måste ha negativa effekter.
Mycket beror på hur skärmen används – till exempel om barnet använder den ensam eller tillsammans med någon, och hur ofta och hur länge den används.
Och skärmen kan faktiskt vara en tillgång. Ibland kan den hjälpa barnet till välbehövlig avkoppling framför Babblarna, Bolibompa eller grävskopor på youtube. Den kan vara något för barn och förälder att samlas vid för att se eller göra något tillsammans.Och via skärmen kan man ju också videochatta med farfar eller mormor, eller lysa med mobilens ficklampa tillsammans med en förälder.
Prata om vad man ser på skärmen
Det finns en föreställning om att barn kan lära sig saker av appar och filmer, men man har sett att barn lär sig både snabbare och lättare av den ”verkliga” världen, av levande människor. När en förälder är med barnet och pratar om vad man ser på skärmen (”Titta, där är ett äpple, och där är en elefant – ser du?”) blir det en situation som påminner om hur vi brukar läsa böcker för små barn.
Om skärmanvändandet blir till något positivt, eller i alla fall inte negativt, beror också på om det riskerar att stjäla tid från annat som är viktigt på riktigt för barnets utveckling. Det handlar framför allt om samspel med andra människor och fysisk aktivitet. Och då är det inte bara barnets eventuella skärmanvändande som kan påverka – det kan även föräldrarnas skrollande göra.
Källor: Mikael Heimann, professor emeritus i utvecklingspsykologi vid Linköpings universitet, Malin Bergström, barnpsykolog och docent vid Karolinska institutet, Susanna Sohlberg, förskollärare och föräldraskapshandledare.
Barn under 2 år: Helst inga skärmar alls
Små barn utvecklas när deras föräldrar, syskon, kompisar och andra nära personer pratar, leker och sjunger med dem, eller läser för dem. Att röra på sig, utforska och leka är också viktigt för utvecklingen – precis som sömn. Men skärmanvändning kan leda till sämre sömn, har forskning visat.
Folkhälsomyndighetens tips till dig med barn under 2 år:
- Undvik helst att barn under 2 år använder skärmar, även om det kan vara svårt. Försök undvika att barnet har egen skärmtid – men det kan vara okej att ha ett videosamtal med en släkting, eller att titta på foton tillsammans med en vuxen.
- Om ett äldre syskon använder digitala medier: Sitt gärna med och diskutera och förklara innehållet på ett sätt som både det äldre och det yngre barnet förstår.
Källa: Folkhälsomyndighetens rapport ”Rekommendationer för barns och ungas digitala medieanvändning” (2024).
Barn mellan 2 och 5 år: Max en timme per dag
Leka med kompisar, umgås med famlijen, äta, sova, vara i förskolan, röra på sig … Allt det är viktigt för barns hälsa, och allt det hjälper barnet att utvecklas. Det innebär max en timmer skärmtid per dag, enligt Folkhälsomyndighetens rekommendation.
Folkhälsomyndighetens tips till dig med barn mellan 2 och 5 år:
- Sätt tydliga ramar för skärmanvändning. En bra tumregel är max en timme per dag. Det är lättare att bestämma sådant nu, än när barnen har blivit äldre.
- Kom överens om regler för skärmtid som alla i familjen förstår. Lägg gärna undan alla skärmar när ni äter, umgås eller gör saker tillsammans.
- Använd inte skärmar som tröst eller distraktion. Barn behöver träna på att hantera sina känslor.
- Se gärna skärmanvändning som något du och ditt barn gör tillsammans. Prata om vad ni ser och gör. Det gör det lättare att prata om vad man gör på nätet när barnet blir äldre.
Källa: Folkhälsomyndighetens rapport ”Rekommendationer för barns och ungas digitala medieanvändning” (2024).
Tips till dig som förälder
- Skärmanvändning kan innebära minst tre olika saker: kommunikation, inlärning och förströelse.
- Att videochatta med mormor är inte farligt, det är kommunikation. Dialog. Lite senare i livet kan man också googla och leta fakta tillsammans via en skärm, det är en tillgång.
- Små barn har svårt att lära sig av att använda skärmar själva. Deras hjärnor är ännu inte mogna för att koppla det de ser på skärmen till det som händer i den verkliga världen. Därför behöver de en vuxen intill som engagerar sig i upplevelsen och som kan förklara.
- Förströelse via en skärm kan vara en tillgång, men om det blir för mycket, eller om det stjäl tid från annat som är viktigt för barnet, som samspel med andra människor och fysisk aktivitet, riskerar det att tippa över åt det negativa hållet.
- Hur barnet använder skärmar nu sätter grunden för hur det blir i framtiden. Om du vill att barnet ska ha en reglerad skärmtid kan det vara bra att börja styra upp användandet redan nu.
Källor: Mikael Heimann, professor emeritus i psykologi vid Linköpings universitet, och Malin Bergström, barnpsykolog och docent vid Karolinska institutet.
