Barnets utveckling
Vi människor är olika varandra. Ingen skulle drömma om att beskriva 3-åringens utveckling som något stereotypt allmänmänskligt. Detsamma gäller förstås barns utveckling. Idag vet vi att barn är personligheter från allra första dagen. Och att ett sådant synsätt gagnar deras utveckling och hjälper oss att som föräldrar hitta det som funkar ihop med just vårt barn.
Men trots att vi är individer finns det sådant som förenar i utvecklingen. Hjärnans utveckling styrs till exempel utifrån de erfarenheter barnet gör. Men strukturerna mognar också i en takt som i viss mån är åldersbunden. Under förskoleåren har barn möjlighet att lära sig flera språk parallellt men för oss som vuxna är det betydligt svårare att lära sig ett nytt språk flytande. Detsamma gäller barns kroppsliga utveckling. Alla barn stoppar händerna i munnen innan de lär sig att klappa dem. Och gemensam för alla barn är viljan att kommunicera, leka, bli omtyckt av och funka ihop med andra människor.
Gemensamt för de flesta är också att utvecklingen inte löper på som en stilla bäck utan snarare växlar mellan stillastående och vattenfall. Man pratar ibland om att utvecklingen sker i språng. Hos många barn byggs det upp en frustration innan ett sånt utvecklingssprång sker. Man börjar liksom ana att det vore kul att kunna vissa saker och blir irriterad när det inte funkar. Och kanske är frustrationen en bra drivkraft för utvecklingen. Barn skulle väl aldrig få det de ville ha om de inte vågade försöka säga vad de ville innan de kunde uttrycka sig korrekt.
Texterna här försöker beskriva utvecklingen som den kan se ut vid olika åldrar. Stämmer det inte med ditt barns utveckling betyder det inte att ditt barn är sent, tidigt eller avvikande. Utan just att ditt barn är en egen person. Att ni hittar ett sätt att leva tillsammans som ni trivs med, du och ditt barn, är oändligt mycket viktigare än att barnet utvecklas i enlighet med några normer. Eller att du, för all del, följer tillväxtkurvan för 3-åringar.
Livet med en 3-åring
För många 3-åringar är trotsåldern fortfarande i full blom. Barnets egen vilja är en kraft att räkna med (hm) och för många flödar språket fritt. Därmed inte sagt att barnets vilja är särskilt förutsägbar eller konstant. När hjärnan utvecklas så här intensivt kan tillvaron kännas lite instabil för barnet. Humöret kan åka berg-och-dal-bana utan att barnet har en chans att kontrollera det. Barnet är på väg att erövra en massa förmågor. Men de flesta 3-åringar är inte riktigt där än. Man kan nästan tänka sig att det sprakar i hjärnan på barnet. Vissa forskare påstår att det bildas en miljon synapser, kopplingar mellan hjärnceller, i barnets hjärna. Varje sekund. Det är lätt att tänka sig att en sådan aktivitet kan orsaka vissa humörsvängningar.
Barnet behöver trygg vägledning av en som förälder under såna här perioder. Men att vara förutsägbar och konsekvent hjälper ändå sällan. Barnets humör kan växla snabbt och rutiner som satt som en smäck igår kan falla som ett korthus dagen efter. Med de flesta barn i den här åldern är det därför faktiskt bättre att vara lite flexibel än att ha strikta rutiner. Det kan underlätta om man är lite smidig med någon som befinner sig i en utvecklingsspurt.
Många 3-åringar har så pass bra balans och kroppskontroll att de klarar det mesta. Kanske kan barnet cykla på en trehjuling, ge gungan fart, gå på tå och klättra. Kanske bygger barnet kojor av kuddar och filtar, kan tänka ut hur de ska konstrueras och blir arga när de rasar eller om filten inte vill sitta fast. Att bygga och konstruera kojor, skepp och lego kräver rums- och kroppsuppfattning, samordning av intryck och en känsla för sakers storlek, tyngd och förhållande till varandra. Det känns fint för barn att kunna skapa egna världar.
Många kan rita linjer och cirklar som kan bli huvudfotingar. De första teckningarna som barnet gjort är värda att spara. Att prata med barn om dem är ofta spännande och ger en känsla för hur barnet ser på världen.
En del klarar nu att klippa, bläddra i böcker och kan klä på sig det mesta själva (åtminstone på förskolan). Att knäppa knappar är fortfarande svårt. Att knäppa upp brukar gå lättare. Om inte förr visar det sig nu om barnet är höger- eller vänsterhänt.
Livet med en 4-åring
För vissa 4-åringar har förmågor och humör börjat falla på plats. Kanske är grunden för språk, tänkande, känslomässig trygghet och kroppslig säkerhet lagd och barnet (och du som förälder) kan njuta av allt det lärt sig. När barn på det sättet börjar känna sig lite mer stabila i vad de kan klara tar många ett kliv ut i världen. Det kan nästan vara som ett känslo- och tankemässigt språng för barnet. Barnet vet hur det ska kommunicera och ta kontakt med andra. Kompisar och människor utanför familjen kan bli viktigare än tidigare. Eftersom barnet ofta kan göra sig förstått språkligt kan man som förälder få större inblick i barnets funderingar. Nattningen på kvällarna kan innehålla frågor om de mest skiftande ting.
Att barnet har kompisar att leka med och kan få stimulans och utmaningar betyder mycket. Det är viktigt att barnet får känna att det klarar och bemästrar saker i sin vardag. Att trösta ett ledset lillasyskon, köra matvagnen på förskolan eller kunna klä på sig overallen själv kan göra en stolt och ge en känsla av att man är betydelsefull. Olika slags lekar, tillsammans med flera på gården, i lugn och ro med en bra kompis eller att klara av att följa regler i ett spel ger barnet ett brett spann av erfarenheter.
Självklart är familjen fortfarande barnets utgångspunkt för trygghet men att få vara med om saker tillsammans med andra tillför barnet annan stimulans.
En 4-åring börjar bli mer säker i sina rörelser. Barnet springer fortare och mer kontrollerat, hoppar gärna långt och utmanar sig i klätterställningen eller vad som finns till hands. Man har kanske lärt sig gunga själv i gungan och vill gärna vara i rörelse. Barnets stora behov och vilja till rörelse främjar deras utveckling! Det är viktigt att erbjuda möjlighet till spring, klättring och lek. För barn som är lite klumpigare motoriskt brukar rådet vara att röra sig i skog och mer kuperad terräng, då jobbar kroppen med anpassning av steg och med balansen alldeles av sig självt. När barnet sparkar eller kastar boll utvecklas samarbete mellan öga, hand och fot. I skogen, på lekplatsen eller bollplanen får man som förälder chansen att beundra och ge bekräftelse på allt vad barnet lär sig!
Finmotorik och koordination mellan öga och hand har för 4-åringen utvecklats och många barn kan nu använda kniv och gaffel, trä pärlor och klä sig själv – om det inte är för svåra knappar. Är man mer rastlöst lagd kanske pyssellekar och finmotoriska uppgifter snabbt frustrerar en och man får ta det i små kliv, medan andra barn vill sitta och pyssla länge och njuter av att kunna skapa. I den här åldern börjar barnet rita föreställande saker, utifrån vad de ser och upplever. Vid 4 års ålder kan de flesta barn rita en huvudfoting, det vill säga ett runt huvud med ögon där benen sitter fästa vi huvudet. Så även om vi säger ”föreställande” är det inte säkert att man som förälder förstår vad konstverket ska vara. Fråga barnet så får du kanske en utförlig förklaring!
