Syskonbråk
Syskon i förskoleåldern bråkar i snitt 6–8 gånger i timmen. Det är alltså normalt och till och med viktigt eftersom det är barns sätt att träna på att hantera konflikter. Att människor är olika, vill olika saker men ändå måste samarbeta är ett fundament för mänskligt fungerande. Det tränar barn på tillsammans med sina syskon. Men syskonbråk kan också bli skadliga om syskon inte är jämnstarka. Syskonbråk där ett barn ständigt råkar illa ut eller trycks ner kan påverka utveckling och mående negativt.
Varför bråkar syskon?
Syskon mäter sin kraft och kunskap med varandra. Det är medfött i människan att mäta sig och tävla. I syskonbråk gör barn det med dem som finns till hands och som kommer finnas kvar trots alla påfrestningar. Det är tryggt att bråka med syskon. En vanlig anledning till bråken är känslor av orättvisa eller avundsjuka. Också tävlan om uppmärksamhet kan vara en anledning till bråk. Kanske är man avundsjuk på den lilla som alltid får sitta i knät? Eller den stora som kan saker och får beröm?
Är det stressigt i familjen kan bråken vara ett sätt att locka till sig föräldrarnas uppmärksamhet. Eller så blir barnen smittade av stressen och agerar ut mer än vanligt. Ens eget tonläge påverkar även barnens och har man som förälder svårt att hålla humöret och far ut ökar risken för att barnen gnäller och bråkar.
Barn är också olika bråkiga och avundsjuka rent personlighetsmässigt. Vissa glider genom barndomen utan att göra en fluga förnär medan andra ständigt vill kampa, mäta sig, tävla och konkurrera.
Vad är för mycket bråk?
Barn i förskoleåldern bråkar mycket! Både med kompisar och syskon. Det betyder inte att de inte samtidigt kan ha en fin relation. Men för att bråken inte ska ta över behöver det finnas en balans mellan gemenskap och konflikter, lek och utmaning. Finns syskonet där när den andra blir ledsen? Leker de också på ett fint sätt mellan bråken? Ofta kan man se det fina mellan syskonen när de är med andra utanför familjen. Kanske skyddar och hjälper de varandra i förskolan eller parken? Vad som är för mycket bråk är alltså relativt, man måste se hela bilden. Samtidigt tål vi föräldrar olika mycket och det kan bero på olika saker, framförallt om vi är i balans eller för stressade, eller vad vi har med oss för egna erfarenheter av syskonbråk/relationer.
Vad gör man när bråken blossar upp?
Det finns inte så mycket forskning som handlar om hur föräldrar ska lösa problem med syskonbråk, kanske för att det betraktas som normalt. Den forskning som finns pekar dock på att föräldrar varken bör vara passiva (i hopp om att syskonen löser konflikterna själva), eller bli domare och försöka skipa rättvisa. Snarare gäller det att vara en medlare som kan lära barn att ta varandras perspektiv och uppmuntra dem att själva finna kompromisser. Vad behöver man för att gå vidare? Hur kan alla bli glada igen?
Som föräldrar hjälper man barn att förstå, uttrycka och hantera sina känslor. Som stora ska de kunna ta andras perspektiv samt ibland stå upp för sig själva och ibland kunna stå tillbaka. Att bekräfta barns känslor ”jag förstår att du blir avundsjuk/arg/ledsen” och förklara sina beslut ”nu fick Pelle åka dit, nästa gång är det din tur” men samtidigt genomföra ”Du ska ligga i din säng men Ahmed behöver somna med mig för han är så liten”, är en bra grundhållning när barn är avundsjuka på varandra. Då hjälper man dem att förstå sina känslor och situationen blir begriplig men man ger dem samtidigt trygghet i form av rutiner och vägledning. (Men det innebär inte att de där och då måste köpa detta på ett snusförnuftigt sätt. De kommer protestera, inlärningen får man se i ett längre perspektiv.)
Att hantera sin egen ilska är grundläggande när man ska hjälpa bråkiga barn. Att själv brusa upp är mänskligt men späder på konflikten och ger barnen dåliga exempel på hur man löser konflikter – genom att skrämmas, skrika eller hota. Att istället gå undan tills man själv lugnat sig eller snabbt gräva ner stridsyxan när man råkar skälla på sin medförälder av pur frustration, är att föregå med gott exempel och sänker bråknivån i hela familjen. Är vardagsmorgnar med stress till förskola och jobb en risksituation för känslomässiga haverier är det bra att backa ett steg och lägga upp nya strategier. Vad behöver jag för att hålla ihop tills barnen är lämnade? Kanske en egen halvtimme innan de andra vaknar?
Barn upp till 2–3 år behöver mycket stöd av vuxna med avledning och för att lösa konflikter. Hos så små barn är den sociala förmågan fortfarande outvecklad. Man lär mer genom att göra bra än att prata. Nyblivna storasyskon behöver också en vuxen vid sin sida när de umgås med sitt småsyskon. Impulskontrollen är fortfarande opålitlig och barn kan råka skada en bebis av misstag. Med äldre förskolebarn, 4–5 år, kan man efter bråken tillsammans fundera över hur man kan göra en annan gång. Men innan man pratar behöver alla lugna ner sig. Att tvinga någon att säga förlåt hjälper inte vare sig barnet som blivit utsatt eller den som gjort något dumt. Att säga förlåt är fint men det lär man sig av att höra andra säga det och det behöver komma spontant. Att uppmana att ”klappa fint” eller krama någon man kanske fortfarande är arg på är inte en bra idé. För man får ju vara arg! Däremot får man inte slåss! Man kan hjälpa barn att uttrycka känslor genom att till exempel omformulera ett skrik om att ”jag hatar dig” till ”du är jättearg” eller ge barnet alternativ, ”hämta mig nästa gång du blir jättearg istället för att slå till”.
En viktig uppgift för en som förälder när syskon tävlar och bråkar är också att trösta barn efteråt. Den jobbiga insikten att man inte är bäst på allt och inte alltid vinner blir mindre jobbig att bära om det finns en trygg vuxenfamn där man känner att man är älskad i alla fall.
Vad kan man göra som förälder när det blir bråk för ofta?
Ofta blir det mindre syskonbråk när barn leker utomhus eller när andra kompisar är med och leker. I bråkiga perioder kan det därför underlätta att till exempel komma ut på helgmorgnarna eller att bjuda hem en kompis från förskolan.
För att styra upp när det blivit mycket syskonbråk ett tag kan man kartlägga vardagen under några dagar för att hitta risksituationerna för bråk. Nästa steg är att förbygga bråken genom att undvika dessa situationer, ändra på något i dem eller lägga till rutiner. Blir det alltid bråk vid läggningen kan nya rutiner, att natta varje barn för sig eller tidigare läggningar hjälpa. Leder vissa lekar till bråk kan du pröva att avstyra eller locka över till annan lek. Kan du se när en situation håller på att eskalera och gå in och avleda genom att skilja på barnen?
Att öka på sådant som fungerar bra mellan syskonen är hjälpsamt och bra eftersom de fina stunderna är viktiga som motvikt mot allt bråk. Kanske får de bada ihop oftare eller mysa i soffan framför barnprogrammet?
Att själv vända blicken från bråken och istället uppmärksamma det positiva mellan barnen, som att storebror är hjälpsam eller fick lillasyster att skratta (”hon tycker alltid att du är roligast!”), bidrar också till att minska bråken. Om puttning varit ett problem kan uppmärksamhet på uteblivna knuffar hjälpa, som ”vad bra att du bad mig om hjälp när du blev arg och inte puttade honom, toppenbra!”. Forskning har visat att positiv uppmärksamhet har bra effekt när man vill minska negativa beteenden. Fokuserar man som förälder istället på det negativa, vilket är lätt hänt, leder det istället till mer bråk. Ryggmärgsreflexen kan vara att säga till, skälla eller förklara varför barnet inte får göra si eller så, men det är tyvärr oftast verkningslöst och kan till och med öka på det negativa. Att i förväg förmana barnen om att inte bråka, har samma negativa effekt eftersom det leder uppmärksamheten till just bråken och barnen känner av förälderns negativa förväntan. Detta är lättare sagt än gjort, det bubblar så lätt ut lite ”förebyggande förmaningar” för att man som förälder så gärna vill undvika bråk. Känner man igen sig i det kan ett knep vara att under någon dag hålla koll på hur mycket negativt och ”förebyggande” man säger till barnen och sedan anstränga sig att minska detta och istället fördubbla sin uppmärksamhet på det som funkar bra.
Att sära på sig och ha ett barn per förälder underlättar för att få till positiva stunder. Det är enklare att leka två än tre! Goda stunder hjälper barnet och dig att komma ur den vanliga snurren och hitta varandra. Många av oss vill kunna hänga hela familjen för att känna oss som en ”riktig familj”. Men i perioder med bråk och tjafs finns det större chans att ha det bra om man ibland satsar man på varje barn för sig. Är man själv som förälder kan det också vara fint att få till enskilda stunder med barnen, även om det inte är lätt ordnat.
Att kartlägga och styra upp syskonens tid tillsammans kan bidra till att minska konflikter, men målsättningen kan aldrig vara att helt undvika bråk. De allra flesta syskon bråkar, framför allt i förskoleåldern. Kom ihåg att det är en del av deras sociala träning.
Skadligt syskonbråk
Om relationen mellan syskon präglas av konflikter som sårar eller skadar ett syskon måste man som förälder agera. Det kan bero på en allmänt negativ stämning i familjen, barn som är stressade av föräldrars psykiska mående eller en mycket negativ relation mellan föräldrarna. Det kan också bero på att ett barn mår dåligt eller har egna svårigheter. Oavsett varför barnen bråkar behöver det utsatta barnet skyddas. I sitt hem och sin familj ska man känna sig trygg. Börja med en kartläggning enligt ovan. Spendera också egen tid med det barn som agerar ut för att ge barnet extra positiv uppmärksamhet. Be andra om hjälp, för avlastning eller barnpassning så ni orkar med att vända den negativa spiralen. Ibland kan det vara så att familjen behöver stöd utifrån t ex av familjerådgivning eller barnpsykolog, diskutera gärna med er BHV-sjuksköterska.
