Han, hon, hen – barns könsidentitet
I 3-årsåldern blir många barn medvetna om vilket kön de tillhör och kan vara upptagna med att bekräfta att de är just flickor respektive pojkar. Könsidentiteten är en av de mest grundläggande och viktiga identitetsfrågorna för små barn. När de inser sitt kön kan den identiteten under en period bli viktig för hela deras självbild. Och ofta kan barn vilja överdriva och leka med sin könsidentitet. Vissa flickor vill plötsligt bara ha rosa kläder och pojkar kan vilja bo i sin batmancape.
Barns tänkande utvecklas genom att de sorterar in företeelser i kategorier. Det gäller också könsidentiteten. Könskategorierna för barn kan vara ”flickor” respektive ”pojkar” men det är inte givet att ”flickor” och ”kvinnor” hör ihop. Barns könsuppfattning kan istället utgå från oväntade kriterier som att flickor har två örhängen och pojkar strumpbyxor utan fötter. Och många barn i den här åldern tänker att flickor mycket väl kan bli hundar när de blir stora medan pojkar kanske blir mammor.
Lika vanligt som att en 3–4-åring blir väldigt flickig eller pojkaktig är det att vilja leka med könsrollerna. Små pojkar vill ofta ha prinsessklänningar och blommiga skor och flickor kan låtsas att de är pojkar genom att hänga en sjal i troskanten. Både att starkt gå in i sitt eget kön och att undersöka det andra könets attribut är barns sätt att testa sig fram. Vägen till en balanserad självuppfattning går genom utforskandet. Lekarna bidrar till att utveckla barnets identitet.
Som förälder kan man ha olika inställning till barnets lekar med könsidentiteten. Kanske tänker man att könsskillnaderna är viktiga och bidrar till mångfald och variation. Då kan man bli skrämd om ens son bara vill ha klänning under en period. För andra kan det istället vara viktigt att barnet behandlas könsneutralt. Om man väljer att kalla barnet för Kim och säger hen istället för att understryka barnets kön kan det istället kännas jobbigt om ens dotter har en intensiv rosa period. Som förälder bör man dock komma ihåg att barnets lekar utgår från det de för tillfället är upptagna av och inte säger något om hur barnet kommer att utvecklas över tid. Tolerans för barnets uttryck och lek är det bästa förhållningssättet.
Oavsett vilken inställning man har är det viktigt att varje barn får möjlighet att utveckla sin fulla potential. I vårt komplexa samhälle är det optimalt att vara känslomässigt lyhörd och socialt kapabel men också bra på att läsa kartor och följa statistiska resonemang. Barn behöver utveckla alla slags egenskaper, både de typiskt så kallade kvinnliga och manliga. Att pappor är närvarande och delaktiga föräldrar är en viktig signal till barn om vad könsrollerna innebär. Eftersom forskning visar att vi uppfostrar flickor och pojkar olika, så som att uppmuntra flickors grovmotoriska utveckling mindre och fästa större vikt vid deras känslouttryck än pojkars, kan det vara en viktig fråga att fundera kring. Det är fortfarande vanligare att pojkar stämplats som bråkmakare och inte får stöd i sina kompisrelationer och att ängsliga och tysta flickor ”glöms bort” utan att få stöd i att ta plats och uttrycka sig. Har du funderingar kring ditt barns könsutveckling kan du samtala om detta med BHV-sjuksköterskan på dina besök på BVC.
