BVC-Elvis

Skriv ut

Språk och kommunikation

Text av Malin Bergström, barnpsykolog och docent

3-årsbesöket på BVC fokuserar på barnets kommunikation och språkliga utveckling. Barnets kommunikation tillsammans med andra aspekter av barnets utveckling följs upp på BVC när barnet är 4 år.

Att kunna göra sig förstådd är viktigt för barnet både inom familjen och med kompisar. Barnets språk och kommunikation handlar både om att själv kunna uttrycka sig men också om att förstå vad andra säger och vill. Att fånga upp sådana svårigheter hos barnet är betydelsefullt eftersom barnet då kan behöva hjälp och stöd.

Skillnaderna mellan hur mycket barn pratar och förstår i olika åldrar är stor. Vissa är tidigt verbala och tycker att det är spännande med ord och prat. Andra lägger mer krut på att lära sig klättra högt och hoppa långt. Med vissa barn kan man som förälder känna sig osäker- hur mycket förstår hen egentligen? Och varför är hen så tyst? Den vanligaste typen av språkförsening är att barnet inte kan säga ett visst ljud, byter ut ljud eller kastar om ordningsföljden. Kanske pratar barnet om ”jöken” eller ”löken” som kommer ur elden för att R-ljudet fortfarande är för svårt att säga. Men barns språkförsening eller svårighet kan också gälla andra aspekter än de uttalsmässiga. Kanske har barnet svårt med grammatiken eller att förstå det andra säger. Också svårigheter i socialt samspel påverkar barnets språk. Om man är orolig över sitt barns språkutveckling kan man ta upp det med BHV-sjuksköterskan.

Vid 3 år brukar barn:

Vid 4 år brukar barn:

Språket

Barns språkutveckling hänger ihop med mognaden av talorganen, som till exempel munnens, strupens och ansiktets muskler. Barnet behöver träna sig på att prata för att de ska fungera flexibelt. Förmågan att dra slutsatser om vad saker heter och hur språket är uppbyggt utgår ifrån hjärnans mognad. Barn lär sig språk genom att imitera, söka logiska mönster, kategorisera, göra antaganden om sannolikheter och genom att dra slutsatser utifrån sina erfarenheter.

Den här utvecklingen är, precis som all annan, individuell. Vissa 3-åringar som fortfarande är svåra att förstå och uttrycker sig knapphändigt, kanske med enstaka ord eller gester. Andra kan så många som 900 ord, pratar i långa meningar och kan artigt berätta vad de heter i både för- och efternamn. Vid 4 år kan många använda långa meningar som kopplas ihop av bindord som ”och” och ”för”. När språket lossnat brukar många barn gilla att berätta saker i oändlighet och att använda sitt språk för att ha roligt och skämta med varandra. Kiss och bajsord kan vara det roligaste som finns. Kanske är barnet också intresserat av ord och vill veta vad de betyder.

I den här åldern kan vissa barn beskriva både konkreta företeelser, som sådant de ser eller vill ha, men också sådant som finns inom dem, som tankar och känslor. Den förmågan bidrar till att man som förälder kan känna att man lär känna barnet på ett djupare sätt. Någon gång i 3 årsåldern börjar vissa barn förstå och uttrycka tidsuppfattning i ord som igår och imorgon och sin känsla för relationer med ord som på, under, över och bakom. En del 3-åringar kan redan räkna till tio och kan flera färger. Kanske kan barnet också säga han, hon och den på ett sätt som träffar rätt, åtminstone ibland. Vid 4 år kan många barn samtala om de mest skiftande saker så att man verkligen kan sitta och prata med varandra. Barnet kan kanske både beskriva vad det tänker och känner. När barnet berättar saker kan fantasin och verkligheten fortfarande blandas lite så att berättelsen blir extra spännande. Någon gång efter 4 år blir språkförmågan så avancerad att barnet kan uttrycka samma sak på flera sätt och använda grammatik mer sofistikerat. Förstår man då inte direkt när barnet beskriver hur Vera jagade honom, kan han förtydliga berättelsen genom att vända på steken: ”Jag blev jagad av Vera!”.

Förmågan att förstå ord föregår förmågan att själv uttrycka sig med i genomsnitt fem månader. Först när man tagit till sig vad ett ord betyder kan man själv pröva att använda det. Och det är inte alltid det blir helt rätt! Många 3-åringar förstår vad man säger till dem, även om ens resonemang och uppmaningar innehåller flera led. Kanske hänger barnet med i ens resonemang när man förklarar att man ska gå och handla efter förskolan för att sedan gå hem och titta på barnprogrammen en stund. Vid 4 år förstår barn ofta det mesta som sägs till dem. När de inte hänger med på sådant vuxna pratar om med varandra kan barnet vilja vara med och förstå. Ibland frågar de vad ord betyder som man helst skulle slippa förklara.

Många barn som kommit igång med talet pratar oändligt mycket. Det är nästan som om de vill göra saker verkliga genom att sätta ord på precis allt. De eviga historierna hjälper dem att få saker att hänga ihop: vad, när, hur och på vilket sätt, och bidrar till att de förstår sig själva, sina liv och upplevelser. Många beskriver vindlande och man hänger inte alltid med som förälder (och ännu mindre om man inte känner barnet väl). Men ur barnets perspektiv är det till hjälp att låta fantasin fylla i så att historien går ihop.

Många är också väldigt vetgiriga. ”Varför” kan barnet fråga om det mesta man pratar om. Och kan man inte riktigt förklara varför himlen är blå kopplar barnet kanske över till en annan favoritfråga som ”vad då?” eller ”vem då?”.

Under 3-årsbesöket på BVC samtalar sjuksköterskan med barnet utifrån bilder på olika vardagliga föremål. Samtalet ger information både om barnet kan namnge det bilderna visar men också om barnet kan förstå det sjuksköterskan säger när hen till exempel ber barnet välja bilden på ett visst föremål.

Vid 4 år lyssnar sjuksköterskan till barnets förmåga att uttrycka sig under samtliga moment. Redan när hon planerar besöket tillsammans med barnet med hjälp av bilder på ett tåg med vagnar, iakttar hon barnets förmåga att uttrycka sig och att förstå hennes instruktioner. Även vid hörseltestet och syn-prövningen bedömer sjuksköterskan barnets förmåga att förstå vad hon vill att det ska göra.

Kommunikation

Barns språk utvecklas av viljan att kommunicera. Den viljan är starkare än önskan om att det ska låta perfekt när man säger något. Därför är barn ofta uppfinningsrika, testar och tar lite genvägar för att komma på hur de ska formulera sig för att andra ska förstå. Funkar det inte med ett ord gör barnet kanske en gest, eller använder ett ord som åtminstone liknar det man ville säga.

Men ord eller grammatik är bara en del av barnets kommunikationsutveckling. Samtal och lek handlar också om att lyssna och förstå den andra, turas om när man pratar, ögonkontakt och att läsa av en annans känslor och vilja.

På besöken på BVC kommunicerar sjuksköterskan med barnet genom att iaktta hur barnet svarar, vad barnet frågar om, är intresserat av och hur barnet kommunicerar med ögonkontakt, miner och kroppsspråk.

Barn och föräldrakommunikation

Som förälder spelar man roll för barns språkinlärning på ett självklart sätt. Genom att prata med barnet om det man upplever tillsammans ger man barnet både språk och träning i social kommunikation. Eftersom man som förälder är den som känner sitt barn bäst tilltalar och svarar man barnet på alldeles rätt nivå. Man kan stimulera barnet genom att be det berätta och själv hjälpa till att utveckla berättelsen genom frågor och små egna inlägg.

Det är när man pratar direkt med barnet som dess språk och kommunikation utvecklas. Att barnet lyssnar på när andra pratar har inte alls samma betydelse. Med de flesta barn går det här av sig själv. Med barn som är svåra att läsa av eller har svårt att uttrycka sig kan det dock vara lite knepigt. Känner du dig osäker som förälder kan du ta upp det med BHV-sjuksköterskan. Kanske kan hen, eller någon hen hänvisar till, hjälpa dig och ditt barn.

Så kan du stödja ditt barns språk och kommunikation

Flerspråkighet

Att lära sig flera språk samtidigt är egentligen ingenting konstigt utan snarare normen för majoriteten av världens barn. I Sverige är ungefär vart fjärde barn flerspråkigt. Flerspråkighet är inget man ska oroa sig över som förälder. Det är en gåva. Dels får barnet flera språk under den tid då det är som mest mottagligt, dels gynnar medvetenheten om att det finns flera ord för samma sak barnets abstrakta och symboliska tänkande.

Språkutvecklingen hos flerspråkiga barn följer i princip samma gång som hos enspråkiga barn. De olika språken kan dominera vid olika tider och det är vanligt att barnen periodvis blandar sina språk. Före tre års ålder vet de flesta barn inte att det är olika språk som de hör och talar. När de väl upptäcker det brukar de kunna börja skilja sina språk åt. Språk är en färskvara och behöver få näring för att inte försvinna. Som förälder är det därför bra om man konsekvent talar sitt modersmål med barnet. Det är även bra av psykologiska skäl eftersom det är på modersmålet som man har ramsor, småbarnsord och bebisprat gratis.

Om man har olika språk som föräldrar kan det kännas besvärligt att alltid vara konsekvent. Det bästa är om man kan hålla sig till sitt eget språk under de första åren. Senare kan man utnyttja barnens insikt om att det talar flera språk och ha speciella stunder när man pratar ett visst språk. Man kan också hjälpa barn genom att översätta viktiga ord till sitt modersmål när man pratar om nya saker.

Om barnet svarar på svenska så är det bra att ändå fortsätta tala sitt eget språk. Man ska inte tillrättavisa barnet eller tvinga det att tala ett visst språk. Men fortsätter man själv att tala med barnet på sitt modersmål så underhålls det språket för barnet. Samtidigt undviker man maktkamper. Och under tiden får de språkstimulans och utökar sitt passiva ordförråd. Eftersom barn använder och lär sig olika ord på förskolan och hemma så är det bra om barnet kan få stöd i sitt hemspråk också på förskolan. Barn som adopterats och därför byter språk helt kan få en fördröjning i sin språkutveckling. För barn som är lite sena i sin utveckling kan det också vara komplicerat att använda flera språk parallellt. Kanske väljer barnet då att helt prata på något av de språk det omges av.

Stamning

Någon gång i 2–4 årsåldern har många barn en period av stamning eller dåligt flyt i sitt tal. För de flesta handlar det bara om att barnet snubblar på orden och det går över av sig själv. Stamningen kan visa sig genom att barnet stoppar eller fastnar på vissa ljud, som i ko-ko-ko-kom, hakar upp sig och tar om ord, lägger in tveksamhetsljud som ööö eller mm, förlänger vissa bokstäver, som i s-s-s-sluta, eller att talet låser sig helt.

Ofta kommer stamningen i början av ett ord eller en mening. För de allra flesta ger sig de här upphakningarna av sig själv. Man uppskattar att mellan fem och tio procent av alla barn har den här typen av problem i samband med att de lär sig prata. Hos vuxna är stamning betydligt ovanligare. Ungefär en procent av alla vuxna stammar, och dessa är övervägande män. Om barnet spänner sig eller verkar besvärat när det ska prata, talet hakar upp sig helt, stamningen kommer ofta eller förvärras, kan barnet ha glädje av kontakt med en logoped. BVC kan förmedla en sådan kontakt.

Man vet inte exakt vad stamning beror på men tror att den har att göra med hjärnans signaler till de muskler som används när man pratar. Om man inte stammar styrs, till exempel, talmotoriken av vänster hjärnhalva medan den hos stammande styrs från båda hjärnhalvorna. Kanske påverkar det signalerna så att de blir mindre exakta och smidiga. Man tror också att den övergående stamningen i samband med att barnet lär sig prata hänger samman med hjärnans utveckling.

Stamning utlöses aldrig av hur man som förälder är eller pratar med sig barn. Stamning säger heller ingenting om hur barnet är som person, det är inte ängsliga eller barn som vill göra rätt som stammar. Den beror inte heller på att barnet blivit skrämt eller har ”smittats” av någon kompis eller syskon. Stammar ens barn under en period kan man stötta det genom att själv dra ner på takten när man pratar, ordna mysiga pratstunder tillsammans, till exempel när man läser saga på kvällen och genom att låta barnet prata klart även om det hakar upp sig, utan att som förälder själv ta över och fylla i.