Ompröva standarder och referensmodeller

Standarder och referensmodeller är integrerade element inom vetenskap, hälsa, medicin och ingenjörskonst. De används i utbildningen av studenter, när hypoteser genereras och testas, när produkter designas och när lagar stiftas. Standarder och referensmodeller som baseras på ett enda kön (eller en viss grupp av män eller kvinnor) kan få negativa materiella konsekvenser (se fallstudien Gravida krockdockor). Standarder och modeller baseras på tillgängliga data och är därför känsliga för urvalsbeslut när man utformar forskning inom hälsa och biomedicin och skapar processer för innovationsteknik.

Inom vetenskapliga, medicinska och tekniska områden är normen ofta en ung, vit, 70 kg tung man utan funktionshinder (se figurerna 1 och 2). När andra populationssegment eventuellt studeras – kvinnor, äldre och icke-vita grupper – betraktas de ofta som avvikelser från den normen. Ibland är den kvinnliga kroppen norm, till exempel i diagnoskriterier för osteoporos (se fallstudien Osteoporosforskning hos män).

Standarder och referensmodeller formar och formas av genusnormer:

  1. Standarder baseras ofta på män. Under 1970-talet var de flesta dockorna som användes i krocktester baserade på medianen av amerikanska män. Under 1980- och 1990-talen användes en bredare grupp av krockdockor med olika längd och vikt i säkerhetstester av fordon. Med den utökad modellbasen tog ingenjörerna hänsyn till säkerheten för män, kvinnor och blandade etniska populationer (se fallstudien Gravida krockdockor).
  2. Genusnormer påverkar valet av referentarter. Primatologen Linda Fedigan har diskuterat 1950-talets myt om "mördarapan", en kvardröjande bild av primater där hannar uppträder dominant mot honor och slåss med andra hannar. Den här bilden av aggressiva primater byggde nästan helt på studier av babianer på savannen, som fick utgöra "referentart", i en process Fedigan har kallat "babianiseringen" av primaternas liv (Fedigan, 1986).
  3. Referenspersoner påverkar genusnormer. Inom forskning på gnagare är "referenshonor" normalt inte dräktiga eller ger di. Dessa honor är mindre aggressiva än hanarna, ett fynd som överensstämmer med genusantaganden. Att byta ut honorna mot dräktiga eller digivande djur skulle förändra resultatet i en beteendestudie: Honmöss är aggressiva när det gäller att ha kontroll över tillgången till föda när de är dräktiga eller tar hand om sina ungar (Brown et al., 2010).

Signfikanta innovationer med genusperspektiv uppstår när forskare och ingenjörer kritiskt analyserar standarder och referensmodeller för köns- och genusbias, och vid behov ställer frågor:

  • Hur etableras standarder? Vilka synpunkter har intressenterna och vem identifieras som intressent? Vad är målen för givna standarder och hur bedöms framstegen som görs för att nå målen? Ska forskningsresultaten tillämpas på eller erbjudas grupper som inte representeras av standarden, till exempel personer av ett annat kön?
  • Hur sker urvalet av modeller? Vilka referensmodeller föredras inom en given disciplin, och hur och varför valdes de ut? Skulle anammandet av en annan referensmodell ge ett annat resultat eller leda till andra slutsatser om kön och genus?

Checklista

När standarder och referensmodeller för människor analyseras kommer forskare/ingenjörer att ställa sig följande frågor:

  1. Skiljer den befintliga modellen mellan kvinnor och män?
  2. Är befintliga standarder uppdaterade, eller baserade på gamla data som inte är giltiga längre på grund av utvecklingstrender? Exempelvis har förekomsten av fetma ökat signifikant över tid i välutvecklade länder (WHO, 2011). I Japan, Brasilien, Storbritannien och USA har nivåerna för fetma i stort sett tredubblats på mindre än 30 år (Jeffrey et al., 2008).
  3. Om en modell inte tar hänsyn till kön, har den då baserats på forskning som inkluderat båda könen, eller är det de facto en manlig referensmodell (eller, i några fall, en kvinnlig referensmodell) som felaktigt använts som generisk "mänsklig" modell?
  4. Om standarder tar hänsyn till kön, hur viktigt är det för referensmodellen? Har forskare på ett adekvat sätt undersökt icke-biologiska influenser som beror på genus eller andra sociala eller biologiska faktorer?
  5. Inkluderar modellen, förutom könsskillnader, även könsspecifika faktorer som rör kvinnor (exempelvis graviditet) och män (exempelvis mottaglighet för prostatacancer)?
  6. Tar den befintliga modellen hänsyn till skillnader mellan kvinnors och mäns attityder, behov och intressen?
  7. Används referensmodeller baserade på handjur för arten i allmänhet?

När experimentella referensmodeller analyseras väcks följande frågor:

  1. Är referensmodellerna som standard baserade på ett kön men betraktas som allmängiltiga för arten?
  2. Finns det någon eftersläpning i data för ett kön i förhållande till det andra könet, med följden att könsspecifika referensmodeller kanske inte är likvärdigt utvecklade eller validerade?
  3. Vilka kriterier används i urvalet av arter, sorter och kön för modellorganismer i forskning som ska överföras på människor?
  4. Har valet av en viss modellorganism signifikant påverkat fynd?

Relaterade fallstudier

Djurförsök
Modell av bröstkorgen
Osteoporos Forskning i Män
Gravida krockdockor

Citerade verk

  • Brown, R., Herbison, A., & Grattan, D. (2010). Differential Changes in Responses of Hypothalamic and Brainstem Neuronal Populations to Prolactin during Lactation in the Mouse. Biology of Reproduction, 12 (21), 1-13.
  • Fedigan, L. (1986). The Changing Role of Women in Models of Human Evolution. Annual Review of Anthropology, 15, 25-66.
  • Hosey, L. (2001). Hidden Lines: Gender, Race, and the Body in Graphic Standards. Journal of Architectural Education, 55 (2), 101-112.
  • Jeffrey, R., & Sherwood, N. (2008). Is the Obesity Epidemic Exaggerated? No. British Medical Journal, 336 (7638), 245.
  • Le Corbusier (Jeanneret, C.). (1954). The Modulor: A Harmonious Measure to the Human Scale Universally Applicable to Architecture and Mechanics. Cambridge: Harvard University Press.
  • Sandring, S. (Ed.) (2004). Gray’s Anatomy: The Anatomical Basis of Clinical Practice, 39th Edition. Philadelphia: Churchill-Livingstone.
  • World Health Organization (WHO). (2011). Global Database on Body Mass Index (BMI): Percentage of Obese Adults (BMI ≥ 30) by Country and Year. http://apps.who.int/bmi/index.jsp