BVC-Elvis

Skriv ut

Trots

Text av Malin Bergström, barnpsykolog och Med. Dr.

Trots

Trots är en konsekvens av barnets utveckling. Det kommer som ett brev på posten i perioder när något gammalt ska lämnas och nytt ska erövras. Då väcks frustration över allt barnet ännu inte kan, behärskar, får, är eller vill. På ett psykologiskt plan handlar trots om konflikter inuti barnet. Barn i trotsåldern blir labila i humöret på grund av neurologiska, intellektuella och kroppsliga förändringar. När barnet närmar sig 4-årsåldern ska utvecklingen gå mer mot ömsesidighet i relationen och ett jämnare humör.

Trotsförälderns uppgift

Trots handlar alltså om utveckling. Men om ganska jobbig utveckling. När det är som mest intensivt kan det vara bra att påminna sig om att trots inte handlar om hur man själv är som förälder. Allt bråk är snarare en konsekvens av att barnet behöver få ur sig alla känslor som bubblar i dem. Uppgiften som förälder är att hjälpa, skydda och förstå. Och nu är det de här känslorna som barnet behöver hjälp med. De brister eller oförmågor som barnet tillfälligt kämpar med inom sig lägger barnet över på en som vuxen. Då kan barnet lättare stå ut. Genom att rikta sin ilska mot någon annan kan det känna sig som en bra person ändå. Och det är man själv som förälder som det istället är fel på! (Alla som haft en chef vet hur lätt det är att reagera lite likadant när saker kör ihop sig. En del tillkortakommanden behöver man helt enkelt låta någon annan bära ett tag tills man kan stå ut med dem. Det är så vi människor fungerar. Vi behöver och använder varandra. Framförallt i våra anknytningsrelationer.

Bemöta trots

Ett grundläggande råd till trotsföräldrar är: Håll i – håll ut – håll av. Djupandas och anpassa dig så mycket du orkar. Bryt ihop och gå vidare. Lär dig vad trots handlar om och se fram emot den dag ditt barn kommer ur det hela. Samla då kraft och kärlek inför nästa trotsperiod. Över tid kommer du att hitta strategier för att bemöta barnet och inser att de här perioderna går över.

Att anpassa sig själv och tillvaron efter trotsbarnets humör kan kännas främmande. Man vill kanske inte att barnet ska känna att de vinner genom sina utbrott. Ett sådant tankesätt utgår från att barnet använder sitt humör för att styra världen. Ser man istället trotset som ett uttryck för inre frustration, blir det lättare att anpassa sig. Man kan tänka på verklig makt och låtsas-makt. Föräldrar ska ha den verkliga makten i barnets tillvaro. Att man låter barnet ha en känsla av makt och anpassar sig efter vad dess humör klarar, skapar inte en tyrann. Det låter bara barnet bibehålla en viss värdighet i tider när det hundra gånger om dagen misslyckas och är frustrerat. Man kan också formulera det som att man kan erbjuda barnet en bakdörr från konflikter istället för att ta diskussioner med en treåring som egentligen inte har kontroll, ända in i kaklet. Många föräldrar fastnar i fällan att tro att det inte är bra föräldrar om de inte alltid är konsekventa. Att barnen inte lär sig annars, eller att de blir otrygga och förvirrade. Och i lugnare perioder är det utmärkt om föräldrarna står för ett konsekvent förhållningssätt med de regler och rutiner man har i familjen. I trotsperioder kan man i all välmening göra konflikterna mer intensiva och vardagen mer bråkig. Trotsbarn är själva djupt inflexibla. De är rigida kring i vilken ordning saker ska göras, vem som får hälla mjölk i glaset och vilket enda par strumpor som fungerar. Att möta dem med lyhördhet och flexibilitet hjälper barnet i utvecklingen mot att bättre kunna hantera och reglera sina känslor.

Tips på anpassning:

Tips på hantering av trots och utbrott:

När barnet nått 3,5-årsåldern brukar trotset lägga sig och barnets humör blir jämnare. Barns utveckling är förstås olika och beror på både personlighet och förutsättningar runt omkring.

Viljestarka, temperamentsfulla barn blir ofta mer utmanande i trotsperioder än mer lugna och godmodiga ungar – och kräver därför mer anpassning och föräldrakraft. Är livet rörigt eller man som förälder är stressad kan det vara lätt att hamna i onda cirklar där barnet mest bemöts med tjat och skäll. Ofta fungerar det dåligt som strategi och innebär istället att trotset förstärks.

Forskning visar att det viktigaste att satsa på om man fastnat i en sådan negativ spiral är att ge barnet positiv uppmärksamhet – genom att ha många små goda stunder tillsammans. De behöver inte alls vara långa eller avancerade, men på regelbunden basis och kravlösa med närvaro. Det kan vara vid nattning, kvällsbad, i soffan vid TV-tittande eller lek. Både barnet och man själv som förälder behöver fylla på med kärlek och komma ihåg att man faktiskt älskar varandra. Då orkar man med nästa utbrott bättre. Poängen är att man varje dag ser till att få en stund tillsammans som är fredad från bråk. Där man inte uppfostrar eller pratar om jobbigheter utan bara njuter av att vara tillsammans. Man kan gärna prata med barnet om att man ska börja med såna stunder och vara tydlig med att man bara vill ha det lite mysigt tillsammans.

Är man stressad över alla bråk kan man hamna i att försöka tvinga barnet att lyda eller lugna sig. Plötsligt kan man tycka att skäll eller superstrikta konsekvenser är den enda uppfostringsmetod man står ut med. Tyvärr kan sådana metoder bli väl hårda för små barn. Också idén om time-out, en variant av gamla tiders skamvrå, är för hård för så här små barn. Att låta barnet vara på sitt rum tills hen lugnat sig, kan låta som en bra idé i teorin. Men i praktiken innebär det för barnet att det inte får hjälp av den vuxne att hantera sina känslor. Blir man som förälder frustrerad av alla bråk är det bättre att gå undan själv en stund själv.

Hur arg får man då bli som förälder? Att tappa humöret ibland och skrika är helt normalt, även om man efteråt känner att man gick för långt. Barn vet att föräldrar är människor och eftersom trots handlar om att lära sig hantera ilska och frustration behöver de träna i olika situationer. En del barn ger sig inte heller innan man själv blivit riktigt arg.

Men känner man att man ibland tar i så att barnet gör sig illa eller blir skrämt behöver man hitta nya strategier. Det kan vara bra att börja med att prata med sin partner eller med BVC-sköterskan.