Hjärnan, minnet och tänkandets utveckling hos 3- och 4-åringar
Känslan av att vara en egen person tar ytterligare ett språng i den här åldern, vilket märks på att barnen så ofta känns som tydliga personligheter. Som förälder kan man känna att man nu lär känna nya sidor hos sitt barn! Framför allt med 4-åringar kan relationen kännas ömsesidig på ett alldeles nytt sätt och samtalen kan få ett annat djup! Det är nu barns frågor om totalt oväntade ämnen börjar dyka upp på kvällskvisten eller i kön i mataffären.
Minnet
Barnets tidsbegrepp och minne utvecklas starkt i 3- och 4-årsåldern. Förmågan att hålla saker i huvudet (arbetsminnet) är dock fortfarande knappt hälften av en vuxens. Barnet kommer därför lätt av sig när det ska göra eller berätta något och behöver hjälp att hålla tråden.
3-åringen
Många vuxna har sina tidigaste barndomsminnen från 3-årsåldern. Det kan bero på att språket nu är så pass utvecklat att minnena lagras på ett språk som även vuxna kan förstå. Det kan också hänga ihop med att barnet fått större självinsikt. Nu förstår de flesta barn att man som förälder inte vet vad som hände på förskolan, om man inte var med då. Barnet kan ta andras perspektiv, börja se sig själv utifrån och andra inifrån. De förstår att det gör skillnad om man vet eller inte vet något. Om de förklarar leken kan den som kommer senare lättare glida in och ta sin roll. Att barnet nu tänker i form av berättelser om sina personliga upplevelser gör att deras minnen kan plockas fram även när man blivit vuxen. Men förmågan att minnas är inte statisk. Treåringar minns sådant som hände när de var 18 månader och ungdomar kommer oftare än vuxna ihåg vad som hände på deras 3-årskalas. Våra minnen är rörliga objekt som förändras över tid.
4-åringen
Fyraåringen har lättare att själv förstå tidsbegrepp och sätta saker i sammanhang. Dock kan verkliga händelser fortfarande lätt blandas samman med sådant som mer är fantasi. Minnena påverkas också av hur man pratar i familjen. När man berättar saker som ”när du var en bebis var du så gullig för då…” stärks barnets minne och självkänsla. Det bekräftar att de är betydelsefulla och att deras identitet både är konstant och på samma gång något som utvecklas. Att dela minnen med barn är spännande också för att det ger en inblick i deras värld. När man berättar för Hugo om hans reaktioner första gången han träffade lillasyster Lisa, får man kanske höra om den där lilla bilen som låg längst in under sjukhussängen. För det vi vuxna uppfattade som betydelsefullt kan vara något helt annat än det barnet minns. Det är också fint att dela tidigare barndomsminnen med 4-åringar för att höra dem berätta om skillnaderna mellan när de var ”små” och nu.
Regler
3-åringen
Regler gör nu sitt intåg i barnets sinne kring 3 år och bidrar till berättelserna och förståelsen. Det man förtvivlat försökt inpränta hos en trotsig 2-åring är 3-åringen nu moget att greppa. Det kan vara både vuxenregler, ”man ska sitta kvar tills alla äter upp”, och barnens egna, ”först ska kaptenen köra och sen chauffören”. Som alla nya förmågor kan de bli överdrivet fyrkantiga och viktiga i början. Och även om en regel tagit plats i 3-åringens medvetande kan den vara helt bortblåst om barnet är trött eller hungrig eller i en konkurrenssituation. I leken kan dividerandet om förutsättningarna ta längre tid än själva lekandet. ”Då var du en dum flicka som tog…” och ”på det här skeppet fick man inte” är bägge övningar i att skapa begriplighet och gemensamma förutsättningar, trots det jobbiga faktum att olika människor har olika tankar i sina huvuden. Reglerna kan slå tillbaka på en som förälder. När man somnar vid nattningen påminner barnet om att överenskommelsen säger att en hel saga ska läsas, inte en halv. Reglerna kan också översättas på saker som ska sorteras i det oändliga utifrån färg, storlek eller kategori.
4-åringen
Fyraåringen har ofta en större medvetenhet om vad som är rätt och fel, men det är fortfarande svårt att ta hänsyn till olika personers perspektiv eller till att reglerna kan vara olika för den som är 4 och för den som är 2 år. Dock är ju alla barn olika och de flesta barn har lätt för vissa regler och svårare för andra. Exempelvis kan också en del 4-åringar tycka att regler i spel är viktigare för andra än för en själv, framförallt om det finns risk för att barnet ska förlora! Ett tips för barn som har svårt att förlora kan vara att inför att spelet börjar, påminna om att när vi spelar så kan vem som helst vinna, kanske mamma vinner idag? Är det OK att vi spelar även om vi inte vet vem som vinner?
Förmågan att förstå hur andra tänker
Förmågan att förstå att andra människor har en egen inre värld eller ett eget tänkande är något som gradvis väcks under barndomen. Barn som inte fyllt 1 år kan visa medkänsla med någon som är ledsen, vilket är en del av denna förmåga. Från att känna med någon, som vi alltså lär oss tidigt, till att inse och acceptera att andra personer tänker på ett annat sätt än vi själva, är det dock lång väg.
3-åringen
Treåringen agerar oftast utifrån en position där hen är centrum och där barnet därför utgår ifrån att världen ser likadan ut för alla andra som för en själv. Samtidigt kan 3-åringar också visa omsorg om andra och t ex mata en docka som är hungrig även om barnet inte är hungrigt själv.
4-åringen
Fyraåringen kan börja närma sig mer av insikten om att vi har olika perspektiv och att andra människor kan ha fel om saker eller tänka annorlunda. Är man inne i något kan det vara svårare att byta till en annan persons perspektiv, jämfört med om barnet tex lyssnar till en berättelse eller får fundera hur det kan ha blivit för kompisen när hen blev knuffad. Barn i 4-årsåldern uppskattar att först planera en lek och sen utföra den. Detta kan också leda till konflikter ibland om barnet har tänkt ut tydligt hur tågbanan ska byggas och de andra som är med inte förstår detta. I lekens intensitet glömmer även 4-åringen lätt bort vad som behöver förklaras för de andra i leken.
Fyraåringen förhåller sig praktiskt och sakligt till vad som är sant och inte, framförallt om det är småsyskonet som berättar, då blir 4-åringen inte lurad så lätt! Men många barn berättar fortfarande gärna om sådant som inte stämmer fullt ut – även om det går att lirka fram att det hade varit spännande om det hade hänt på riktigt, men det var inte riktigt så eller hur?
