BVC-Elvis

Skriv ut

Hjärnan, minnet och tänkandets utveckling

Text av Malin Bergström, barnpsykolog och Med Dr

Barnets tidsbegrepp och minne utvecklas starkt i 3-årsåldern. Förmågan att hålla saker i huvudet (arbetsminnet) är dock fortfarande knappt hälften av en vuxens. Barnet kommer därför lätt av sig när det ska göra eller berätta något och behöver hjälp att hålla tråden. Känslan av att vara en egen person tar ytterligare ett språng i den här åldern, vilket märks på att de så ofta känns som tydliga personligheter.

Minnet

De flesta vuxna har sina tidigaste barndomsminnen från 3-årsåldern. Det kan bero på att språket nu är så pass utvecklat att minnena lagras på ett språk som även vuxna kan förstå. Det kan också hänga ihop med att barnet fått större självinsikt. Nu förstår de flesta barn att man som förälder inte vet vad som hände på förskolan, om man inte var med då. Barnet kan ta andras perspektiv, och börja se sig själv utifrån och andra inifrån. De förstår att det gör skillnad om man vet eller inte vet något. Om de förklarar leken kan den som kommer senare lättare glida in och ta sin roll. Att barnet nu tänker i form av berättelser om sina personliga upplevelser gör att deras minnen kan plockas fram även när det är vuxet.

Men förmågan att minnas är inte statisk. 3 åringar minns sådant som hände när de var ett och halvt år och ungdomar kommer oftare än vuxna ihåg vad som hände på deras 3 årskalas. Våra minnen är rörliga objekt som förändras över tid.

Minnena påverkas också av hur man pratar i familjen. När man berättar saker som ”när du var en bebis var du så gullig för då…” stärks barnets minne och självkänsla. Det bekräftar att de är betydelsefulla och att deras identitet är konstant och på samma gång något som utvecklas. Att dela minnen med barn är spännande också för att det ger en inblick i deras värld. När man berättar för Hugo om hans reaktioner första gången han träffade lillasyster Lisa, får man kanske höra om den där lilla bilen som låg längst in under sjukhussängen. För det vi vuxna uppfattade som betydelsefullt kan vara något helt annat än det barnet minns. Det är också fint att dela tidigare barndomsminnen med treåringar för att höra dem berätta om skillnaderna mellan när de var ”små” och nu.

Regler

Regler gör nu sitt intåg i barnets sinne och bidrar till berättelserna och förståelsen. Det man förtvivlat försökt inpränta hos en trotsig tvååring är treåringen nu moget att greppa. Det kan vara både vuxenregler, ”man ska sitta kvar tills alla äter upp”, och barnens egna, ”först ska kaptenen köra och sen chauffören”. Som alla nya förmågor kan de bli överdrivet fyrkantiga och viktiga i början. I leken kan dividerandet om förutsättningarna ta längre tid än själva lekandet. ”Då var du en dum flicka som tog…” och ”på det här skeppet fick man inte” är bägge övningar i att skapa begriplighet och gemensamma förutsättningar, trots det jobbiga faktum att olika människor har olika tankar i sina huvuden. Reglerna kan slå tillbaka på en som förälder. När man somnar vid nattningen påminner barnet om att överenskommelsen säger en saga, inte en halv. Reglerna kan också översättas på saker som ska sorteras i det oändliga utifrån färg, storlek eller kategori.