BVC-Elvis

Skriv ut

Psykosomatik: Ont i magen eller svårt att sova — hur barn kan uttrycka oro och stress

Text av Emma Fransson, barnpsykolog och Med. Dr.

Barns kroppsliga och psykiska hälsa är nära förbunden och oro eller stress kan uttryckas genom att barnet får ont eller genom att deras kroppsliga utveckling eller tillväxt påverkas. Kroppen och själen är ännu mer sammanvävda hos barn än hos oss vuxna. När barnet känner oro över något, kanske att man bråkar som föräldrar eller att favoritpedagogen på förskolan slutat, kan det märkas genom att barnet blir bråkigt och busigt eller genom att hen sover dåligt, inte vill äta eller klagar på ont i magen.

Att barnet har ont i magen eller huvudet, sover dåligt eller tappar aptiten kan förstås bero på att barnet har en infektion eller kroppslig sjukdom. Kroppsliga symtom ska därför utredas av läkare. Men ibland finns ingen kroppslig förklaring utan barnet har “psykologiskt ont”. Man kan beskriva det som att rädsla, ledsenhet och oro har satt sig i kroppen. Det är egentligen inte alls konstigt. När vi blir stressade eller rädda händer en massa saker i kroppen som till exempel gör oss redo för att fly eller för att hjälpa immunförsvaret att klara en skada. Detta är funktionellt för vår överlevnad i många situationer, men om det upprepas under en tid kan det få andra konsekvenser som exempelvis smärta. Det kan även vara så att vuxna frågar barnet om det gör ont någonstans när barnet inte verkar vara helt pigg och glad, vilket kanske förstärker tendensen att hänvisa till kroppen. Hos skolbarn har man i många studier kunnat koppla ihop stress med att barnen också oftare rapporterar huvudvärk eller återkommande ont i magen. Stress och oro kan även sätta sig i kroppen hos 3- och 4-åringar och barnet rapporterar då oftast magont. Förutom i magen — runt naveln oftast — säger yngre barn också att det gör ont i ben, knä och vader.

Att små barn uttrycker rädsla eller oro genom kroppsliga symtom, som till exempel ont i magen, beror också på barn kan sakna ord för sina känslor. Som vuxna har vi förmåga att stanna upp och reflektera över våra känslor på ett annat sätt än barn eftersom våra hjärnor är mer utvecklade. Får vi en p-bot eller skäll av vår chef kan vi relatera vår frustration till de händelserna, i alla fall när vi hunnit tänka efter lite. Barn befinner sig fortfarande i en läroprocess kring att förstå sig själva och kunna använda sina känslor som budbärare om vad som är på gång. Att beskriva ett upplevt obehag som ont i magen kan vara ett konkret sätt att uttrycka en diffus känsla av att nåt är fel för nån som är liten. Har ett barn inte ord eller förståelse för vad det känner så uppfinner det omedvetet ett sätt att uttrycka sig.

Det är dock viktigt att påpeka att barnets smärta är verklig oavsett om den har kroppsliga eller psykologiska orsaker. Att det onda i magen hänger ihop med rädsla för ett stort barn på förskolan betyder inte att magen inte verkligen gör ont.

För att förstå vad symtom hos barnet beror på kan det krävas lite detektivarbete. Man kan fundera över om det är något särskilt som hänt i barnets liv. Att kartlägga situationer då barnet brukar få ont kan ge ledtrådar. Tycker man sig förstå vad som oroar eller stressar barnet kan man ibland hitta sätt att ordna miljön runt barnet så att det känns lugnare. Kanske behöver barnet extra stöd av någon i personalen under vissa aktiviteter på förskolan. Eller få somna hos en som förälder under en tid om det varit mycket bråk eller sorg hemma.

Även barn som upplevt svåra händelser som flykt eller trauma kan få ont i kroppen. Egentligen är det inte underligt då vi alla är en blandning av kropp och själ. Att ge barnet omsorg och uppmärksamhet kan också vara ett fint sätt att hjälpa barnet. Att få sitt onda taget på allvar och bli ompysslad är fint för en som är liten och ynklig. Om det går att klura ut vad som kan ha varit jobbigt för barnet kan ni också pröva att berätta det. Säg till exempel att “jag tänkte att det kanske var lite jobbigt för dig idag när jag och mamma bråkade? Vi har varit så arga på varann sen vi bestämde oss för att flytta isär. Men vi älskar dig och snart kommer allt kännas roligare igen”. Även om smärtan inte alltid botas av ömhet och uppmärksamhet så ger det barnet en känsla av att vara förstådd och omhändertagen. Och eftersom själ och kropp hänger samman kan det onda i kroppen ofta avhjälpas med det som gör gott i själen också.