BVC-Elvis

Skriv ut

När bråken tar över

Text av Clara Linnros, leg. psykolog

Konflikter mellan föräldrar och barn

Bråk och konflikter med barn är del av vardagen även när trotsperioden gått över. I konflikter med föräldrar och syskon lär sig barnet mycket om sig själv och om relationer till andra. Barnet gör också sina lärdomar i ett tryggt sammanhang — relationen till föräldrarna håller ju för gnissel och bråk! Som förälder behöver du inte hantera varje bråkig situation perfekt, det skadar inte relationen eller barnet att någon gång bli för sur och arg. Ibland hamnar dock familjer i att bråken tar över en stor del av vardagen. Att man “bara” bråkar, tycker att barnet hela tiden är argt och bråkigt eller att man som förälder känner sig sur och arg för det mesta. Det är slitigt och tar mycket kraft av alla. Som förälder kan du bli stressad över att man “inte få till det”, varför bråkar vi mer än andra?

Barn har, liksom vuxna, olika temperament och har olika lätt att reglera sina känslor, en del blir snabbare och oftare frustrerade över saker medan andra barn har längre stubin. Har barnet ett hetsigt temperament och starka känslosvängningar kräver det mer av en som förälder under de år som barnets hjärna mognar och utvecklas. Som förälder har man naturligtvis också olika temperament och olika lätt att hålla sig lugn i utmanande situationer. Vi har också med oss våra egna erfarenheter från uppväxten kring hur barn hanteras och vad som är tillåtet. Två föräldrar till samma barn kan därför hamna i att se på sitt barn ganska olika och vilja göra olika, vilket kan vara utmanande.

Hantera konflikter

Blir konflikterna för stora och/eller tar för stor plats i relationen behöver man som förälder fundera över sätt att bryta den negativa spiralen. När föräldrar söker hjälp för detta är det frågor om själva bråken som kommer först, hur gör man med utbrotten, hur får man barnet att sluta bråka — eller hur gör jag för att inte bli så arg själv.

Forskning visar dock att man behöver börja i den andra änden, det vill säga med det goda i barnets beteende och det goda i relationen och få till mer av det! Det man som förälder först ska göra när man vill vända en trend med mycket bråk är att se till att ha dagliga goda stunder med sitt barn, lekstunder (se vidare längre ner), samt att ge barnet mycket positiv uppmärksamhet. Tumregeln är fem gånger så mycket positiv uppmärksamhet som negativ. För barn som bråkar eller trotsar mycket vet man att relationen ofta är den omvända, att man får många gånger fler tillsägelser eller negativ uppmärksamhet än man får positiv uppmärksamhet och beröm.

Detta första råd kan ses ur två perspektiv. Det ena är att man behöver fylla på sitt relationskonto till barnet för att barnet ska kunna börja uttrycka sig positivt. Får barnet mycket skäll eller tillsägelser brukar det spegla vad som kommer ut ur barnet. Om man ser relationskontot som liknelsen “Bankomat” behöver man ligga på plus för de gånger man “gör uttag”, när man blir arg och irriterad eller verkligen måste säga till eller stoppa barnet. Det andra perspektivet är att det beteende barn får uppmärksamhet för kommer förstärkas. Det gäller både negativa och positiva beteenden. Så det man vill se mer av ska man generellt sett förstärka genom att uppmärksamma och berömma, medan man kan försöka undvika att förstärka negativt beteende genom att uppmärksamma det. Ett enkelt “nej” eller “gör inte så” räcker ofta, ibland kanske det till och med räcker med att avleda barnet eller låtsas som man inte ser ett beteende. De kan kännas märkligt att inte säga till kring beteenden man inte vill se, man får stärka sig med att det är en metod som fungerar, när man hamnat i för mycket bråk och trotsigt beteende. I dessa lägen brukar inte tillsägelser ha så mycket effekt ändå — man kan alltid fråga sig detta: har strategi jag använt hittills fungerat?

“Daglig lekstund” går ut på att du som förälder låter barnet leda er i en lek en stund varje dag, cirka 10-15 minuter för barn i tre-fyraårsåldern. Detta ger mer ger mer för relationen än att köra järnet på ett lekland under helgen! Många föräldrar tänker att de “inte bra på att leka” eller så tycker man inte det är kul helt enkelt. Men man behöver inte vara lekfantast eller ha en massa fantasi, det får barnen stå för. Det handlar snarare om att följa barnet en stund i det barnet gör/leker, att lyssna och vara nyfiken. Tänk dig att du är en fotbollskommentator — fast kanske inte fullt så hetsig! — som sätter ord på det du ser. Att få sin förälders varma, intresserade blick på sig en liten stund gör väldigt gott för barnets självkänsla och för relationen. Det kan också göra susen för ens dåliga föräldrasamvete om man de gånger man säger nej till lek vet att barnet får sitt vid den dagliga lekstunden.

Fler förebyggande råd

En annan sak som hjälper många barn att inte bli fullt så frustrerade är tydlighet i vardagen. Själv vet du att maten är klar om 10 minuter, men barnet som är inne i lek eller TV-program har inte en aning och omställningen kan vara svår. Att förbereda avslut av aktiviteter och det som snart ska komma brukar vara en bra hjälp. Ibland tycker man att man visst förberett barnet, men det har gått den TV-spelande fyraåringen helt förbi. Se till att vara i kontakt med barnet vid din tydliga förberedelse snarare än att ropa flera gånger från köket, det brukar mest skapa frustration i en själv. Annan hjälp för barn som reagerar negativt på förändringar och oförutsägbarhet kan vara att ha tydliga vardagsrutiner och göra saker i samma ordning morgnar och kvällar. En del gör scheman med små bilder av vad som ska hända som många barn blir förtjusta i. Det ger dem en möjlighet till koll på läget, som vi vuxna ibland inte tänker på att vi har men inte barnen.

Att veta vad som gäller kan minska viljestarka barns behov att vilja ta över och bestämma i alla situationer. Samtidigt kan det vara bra att fundera över vad de kan få bestämma. Förutom i lekstunder när man följer dem kanske det kan vara klädval mellan två alternativ eller att önska mat någon dag i veckan?

Tydlighet i vardagen kan också handla om att inte ge barnet för mycket val! Som förälder vill man kanske lyfta fram barnets egen vilja och uttryck, men det kan helt enkelt bli för mycket att ta ställning till för ett litet barn som redan är full av intryck och sociala utmaningar efter en dag på förskolan. Det kan vara bättre att säga “Nu gör vi så här” istället för att fråga så mycket eller ge en massa valmöjligheter. Det är också tydligare och enklare för barn att ta till sig om man som förälder säger vad barnet ska göra istället för att säga vad barnet inte ska göra, i de fall det går. Till exempel vid förskolehämtning: “Nu går vi till bussen och åker hem” istället för “Nu får du sluta springa runt här på gården” eller klassikern “ska vi gå hem nu?”.

Hantera utbrott

Om man följer råden ovan brukar bråk och utbrott minska. Men barns temperament är som sagt olika och för en del barn är frustrationer och besvikelser (som vi som vuxna kanske tycker är små) svåra att hantera. Utbrotten blir intensiva och vad gör man med sitt jättearga barn?

När barn är i väldigt starka känslor går det ofta inte att nå barnet, i alla fall inte med prat och logik. Man kan tala om “härdsmälta”, en annars kompetent fyraåring som har ett utvecklat språk och börjat resonera och argumentera och vill förstå sammanhang har inte tillgång till dessa nyförvärvade sidor när hen är i stark affekt. Att försöka nå barnet med en massa prat om varför det är som det är eller vilka konsekvenser det blir innebär oftast bara mer stress och kan förlänga utbrottet. Man vill nå barnets förnuftiga sida, men barnet är oförmöget i denna situation att “vara förnuftig” och istället eldar man på barnets frustration med att ställa sådana krav. En fyraåring kan ofta resonera mycket mer avancerat än en treåring, vilket kan förleda en som förälder att ta för mycket resonemang. Fyraåringen behöver fortfarande mycket stöd kring hanterande av starka känslor. Och i känslosvall och utbrott är förälderns uppgift att hjälpa barnet att lugna sig, vilket går fortast om man själv är lugn och inte pratar på. Ibland behöver man ta bort barnet från en situation där det förstör eller är i bråk med annat barn, men man ska inte lämna små barn själva när de är utom sig och ofta har en skam över att ha gjort fel under sin ilska. En del barn kan man hålla på ett mjukt sätt och man märker då att luften liksom går ur dem och de kanske blir ledsna istället för arga. För andra blir det värre av att vara i famnen och man kanske får sitta i ena hörnet av rummet utan att prata utan bara visa att man är där, humma lite tröstande eller enkelt säga att man ser att barnet är arg, förstår att det tycker något är orättvist eller vad det nu kan vara. Det kan förstås vara jättesvårt att hålla sig lugn! Många föräldrar förvånas över vilka starka känslor som drar igång i en själv i konflikter med ett litet barn. Blir man så arg att man bara eldar på genom att bråka tillbaka är det oftast bättre att ta en egen time-out och gå undan och andas en stund. Är man två föräldrar kan man be den andre kliva in.

När utbrottet väl är över kan man ibland prata om vad som gick snett och kanske förklara varför man bestämt något som barnet inte ville eller varför barnet inte får göra som det gjorde. Oftast är det dock inte så nödvändigt som man tror, ofta vet barn väldigt väl vad som gäller, men kunde bara inte stoppa sig eller lugna sig i situationen som var. Det är troligen mer effektivt att som förälder fundera vad som blev så svårt och om man kan undvika liknande situationer. Samtidigt får man inte ha som mål att undvika alla lägen är det finns risk för bråk och utbrott! Det är att ställa för höga krav på sig som förälder och man måste komma ihåg att bråk och utbrott hör till livet. För barnen är det på inget sätt farligt eller skadligt att bli jättearg — det är ju med sina trygga relationer man ska prova sina känslouttryck. Barns utveckling handlar inte om att inte bli arg, ledsen eller frustrerad utan att lära sig förstå sina egna känslor och lära sig att de inte är farliga utan att det blir bra igen. Det lär man sig när man utan bemöts av en förälder som är större och klokare och finns där.

Vad påverkar barnet

Förutom att barns temperament skiljer sig åt och hetlevrade barn kräver mer av föräldrar i bemötande än mer lugna personligheter kan naturligtvis omgivningsfaktorer spela stor roll. Barn är känsliga för föräldrars mående och kan agera ut om de är oroliga för att en förälder inte mår bra eller att det är bråkigt i familjen överlag. Ibland behöver man börja med att hjälpa sig själv för att hjälpa barnet. Kanske behöver man som familj mer hjälp och avlastning för att orka?

Förändringar som flytt, byte av förskola, förskolegrupp eller annat kan innebära större stress än man som vuxen kanske tänker.

Är det rörigt på förskolan, mycket byte av personal eller annat kan det också påverka. Som förälder kan det ge en del att fundera över om det blir mer utbrott i vissa perioder, vad har hänt innan, vilket sammanhang befinner sig barnet i? Vad rör sig i barnet helt enkelt?

Följa och leda

Mycket av denna text handlar egentligen om ett av föräldraskapets huvudinnehåll — att följa och leda. Balansen däremellan kan vara svår — när ska man följa barnet och när ska man leda det? Den lilla bebin leder man hela tiden även om man gör det lyhört utifrån dess behov. Ju större barnet blir uttrycker det mer av sin egen vilja, sina egna intressen och uttryck och behöver följas för att bli sedd och bekräftad i detta växande. Dock gör man barnet en björntjänst om man tror det kapabel till för mycket ledande. Att leda barnet genom vardagen och alla svåra situationer, sätta gränser man som vuxen förstår att det behöver är att skydda och ta ansvar. Starka känslor och utbrott kommer som sagt komma ändå och hör utvecklingen till. Precis som man bara tar barnet i handen vid en trafikerad gata vare sig det vill eller inte eller stoppar när det ska lyfta det nyfödda lillasyskonet i huvudet behöver man på samma självklara sätt styra vid hämtning på förskola eller när det är läggdags. Leda är inte att resonera och hoppas nå en gemensam överenskommelse utan att utifrån barnets behov bestämma vad som ska ske. Barnet får leda i lek eller situationer där det är tydligt att det är möjligt, t ex val som är anpassade efter vad barnet klarar av.

Frågor att fundera över

Slutligen några frågor att fundera över om man tycker sig hamnat i mycket bråk och tjat: